bokliv

Alla inlägg under november 2013

Av Tove Birkeland Brandt - 14 november 2013 18:31

 

Hämtat frånBokus.com

"Fredag 1 januari, Nyårsdagen

Mobilen visade att vi nu nått 2010, och jag
tänkte direkt på Marit Bergmans låt, This is the year.
Allt talar för att det här är året då vi kommer in i
riksdagen. Om nio månader inte bara kan livet
förändras - det kommer att förändras, oavsett hur
det går i valet.

Alla räknar med att vi ska lyckas den här
gången. Lever vi inte upp till dessa förväntningar
är vi körda. Jag är körd. Då får någon annan kliva
fram och ta över. Då har jag gjort mitt bästa och det
räckte inte."


I Satis polito får vi via dagboksanteckningar följa Jimmie Åkesson från den första januari 2010, genom det hektiska valåret och ända fram till Riksmötets öppnande samma år. Dagen då han kom att förknippas med sin folkdräkt, dagen då han reste sig och gick ut ur Storkyrkan under pågående predikan.

Parallellt med dagboksanteckningarna skildras en annan resa, en resa som börjar i högstadiet, men som tar en avgörande vändning med ett telefax till ett Stockholmsnummer funnet i gula sidorna någon gång 1995, en resa som inte är slut än på länge. Vi får följa Jimmies partiengagemang genom märkliga och många gånger rent humoristiska händelser såsom sångframträdanden i megafon inne på en restaurang och livsfarliga trafikskolebilar utanför köksfönstret, men också genom svåra skeden av sorg över döda partivänner och den närmast omänskliga påfrestningen under den så kallade järnrörsskandalen.

 

En mycket intressant politisk historia, en karriär som inte varit helt lätt och som fortsatt möter mycket motgångar. Den är öppen och lättsam i tonen men fylld av allvarliga incidenter och skildrar Jimmie Åkessons karriär.

En annorlunda inblick i ett annorlunda karriärsval, mycket intressant och jag ger boken 4 blåsippor av fem möjliga.

Av Tove Birkeland Brandt - 13 november 2013 15:42

BannerFans.comDå omskrivs författarparet igen, denna gång i Arvika Nyheter och förlagets hemsida är nu uppdaterad missa inte artiklarna som nu finns att läsa där ute.

  

http://www.bra-leve-forlag.se/259647569


Av Tove Birkeland Brandt - 10 november 2013 18:01

PROVLÄS Röd vinterängel Kapitel 1

RÖD VINTERANGEL

© Tove Birkeland Brandt 2013


Utgiven av Bra & Leve Förlag HB www.bra-leve-forlag.se


Grafisk form och produktion: Brun Media AB Tryck och distribution: Publit.se


ISBN 978-91-981306-0-7


PROLOG

I det vakna ögonblicket, gav hon upp, hon slutade skrika. Smärtan fanns där, men ljuden upphörde.
Han satt grensle över henne, kniven glimmade, sängen färgades blodigt röd.
I dörren stod hennes lille son och tittade, blicken var fylld av skräck. Fadern förklarade att hon 
var en röd vinterängel.
Hon stängde ögonen och for mot ljuset till evighetens port, slutade andas, ljuden avtog. Hon blev 
slapp.


Kapitel 1

Vad är det som hemsöker henne, känslan av oro fyller hennes inre, rädslorna tornar upp sig likt 
facklornas skugga då de spelar mot en vitmålad vägg.
I alla de steg hon tar i rummet har hon känt sig över- vakad, en känsla av ogillande har sträckt 
sig efter henne. Mimmi har passat på att möblera om, den gamla soffan som var grön till färgen har 
noppats av ålder och användande, men pryder fort- satt hennes vardagsrum, ger henne ett mjukt 
igenkännande. Nu står hon här framför bokhyllan som fått en helt ny paradplats i hemmet, fylld med 
åratals inköp av mediala böcker och hon börjar skratta, ett vansinnigt med befriande skratt ekar ut 
över rummet. Mitt i alla känslor har hon sett hur gäddhänget dall- rat fram och åter när hon 
sträcker sig för att ställa in den sista boken i hyllan. Det guppar fram och tillbaka och ger henne 
en bild av gelé som skakas runt, skrattet tar form och bubblar ut, fyller rummets tystnad. Hon 
skådar ut över tapeterna som med åren gulnat och som ger ett ledsamt intryck till hela rummet, 
slitet. Hennes första tanke är att det borde tapetseras om, men så inser hon att det kommer att bli 
kostsamt och slår bort det från sin ändå så hastigt flyende tanke, olustkänslan har åter krupit in 
över henne. Känslan av att vara bevakad finns där, hon vänder sig om blickar ut över det 
nymöblerade rummet. Är det här fint? Kanske, ja nu ska det i alla fall få vara så här, det har 
varit en kamp att få allt på plats på egen hand. Lampan som tidigare stått på hörnbordet har fått 
plats i fönstret och ska ge ett vackert grönt sken då hon tänder den till kvällen. Plötsligt slår 
det henne att hon borde handla. Måste kolla vad som finns i skåpet innan hon går iväg, måste se vad 
som behövde tas hem innan hon rusade iväg. Alla dessa impulsköp, hon behöver gå ned i vikt, men så 
är ju chokladen alltid så frestande. Kylskåpet skriker av tomhet då hon drar upp dörren och med en ljudlig suck för hon åter dör- ren i stängt läge. Hon sjunker ned på 

köksstolen för att skriva en minneslapp och blir för ett ögonblick förd bort i tankarna, bort till 
sin mor och far som nu är borta. Allt de inte tillåtit henne, il- ska, frustration väcks. Kalla 
känslor. Varför hade de aldrig förstått hennes behov? De hade alltid varit så fördömande, bestämt 
allt över hennes huvud. Ännu en tanke tar rum. Lilla mormor som alltid varit så god och glad, 
hennes hem som fylldes av underbara dofter av kryddor och hembakat kaffebröd, hennes glädje. Krop- 
pen på den lilla kvinnan som kuvats av allt arbete och gett henne en kutryggig form, men trots 
detta bar hon en blick som alltid var pigg och lycklig. Mimmi känner värmen spridas inombords vid 
tanken på henne. Åter tillbaka i verkligheten och dess kalla vardagskänsla, inköpen, lappen. Hon 
börjar skriva, hastar på för att komma iväg. Sliter åt sig väskan och far ut i hallen för att sätta 
på sig kläderna, med en befriande tanke om att bo på nedre bot- ten i huset. Mimmi möter så det 
yttre grådiset. Med raska steg tar hon av vid hörnet, korsar gatan för ta sig vidare till butiken. 
Bara en ynka bit på väg börjar det duggregna, lätta droppar som faller från skyn för att snabbt öka 
i intensitet och forsa ned som om himlen öppnat en kran. Mimmi skyndar på stegen. Håret droppar och 
hon är genomvåt, men hon är strax framme. Dörren öppnas och Mimmi kliver in.
Butiken doftar av exotiska frukter, nybakat bröd och ytterligare en doft som hon inte riktigt kan 
förnimma i sitt minne. Hon njuter ett slag av butikens atmosfär, plockar upp sin inköpslapp och 
tycker sig redo att ta sig an sin uppgift. Styr sina steg mot mjölkdisken, lyfter åt sig smöret, 
mjölken och grädden, lägger det sedan i kundvagnen. Tänker att det är ljust och trevligt i bu- 
tiken. På Olssons butik finns inte bara matvaror utan även hus- hålls- och presentartiklar och lite 
olika leksaker. Vid utgången finns också en mindre spelbutik där Mimmi brukar lämna in sin 
Lottokupong, i förhoppning att vinna miljonerna. En blick på in- köpslappen och en knuff på 
kundvagnen så bär det av mot kött- disken. Mimmi har planerat att köpa en stek, men kanske blir det något mer lättlagat i stället, tänker hon i det samma som hon kör vagnen framåt, i en rejäl 

hastighet tills det tar tvärstopp. Hon har kört på en medelålders man som grimaserande tar sig om 
sitt lår. Han gör ett försök att le mot henne och hon vill be honom om ursäkt, men istället blir 
hon stående, som ett fån. Han knuf- far undan hennes kundvagn och haltar lätt fram till köttdisken, 
där han lyfter upp en oxfilé som han sedan låter glida ned i den röda plastkorg som vilar på hans 
arm. Mimmi vaknar upp från sin förstening, vet med sig att hon stirrat och känner sig dum.
”Förlåt mig, jag var i andra tankar”, säger hon lite förläget. ”Ursäkten accepterad”, säger han på 
en riktig Hagforsdialekt. Mimmi tar tillfället i akt och sträcker fram sin hand. ”Mimmi”,
säger hon och ler.
”Micke” säger han och tar hennes framsträckta hand i sin.
Stundens magi är över och de båda drar sig bort igen, bort till sina inköp, bort till tryggheten.
Mimmi skjuter vagnen bor mot godishyllorna, nästan små- springer för att komma undan från den 
obehagliga situation som uppstått. Väl framme vid alla färgstarka godispåsar, kan hon inte låta bli 
att kika efter mannen hon just kört på. Han verkade trevlig och trots att han såg ut att ha ont, så 
blev han ju inte arg. Mimmi upplever hur ett inre leende tar form. Han var ju riktigt snygg också 
och hon har aldrig sett honom i butiken tidigare, undrar om han är nyinflyttad. När stegen styrt 
henne vidare till chokladhyllan plockar hon åt sig tre stora kakor, en Marabou mjölkchoklad, en 
helnöt och en frukt- och mandel. Snabbt läg- ger hon dem i kundvagnen. Hon kan inte låta bli att 
känna ett enormt sug efter sött och får en viss längtan efter att komma hem igen. Mimmi drar vagnen
vidare mot utgången och kassor- na, tittar upp på hyllan med tvättmedel, sköljmedel, alla rader av 
skurmedel och andra kemikalier. Tänker på att hon borde boka tvättid men orkar inte, får ta det en 
annan dag. Vid hyllan invid kassan ligger travar av block, pennor och andra roliga småsaker. Mimmi 
lyfter ned ett paket med gula blyertspennor, en pennväs- sare och två rosa block, linjerade i 
A4-format. Med en bestämd min lovar hon sig själv att påbörja sin mediala bok, den bok hon så länge drömt om att skriva och 

som hon gjort en hel massa research omkring för att kunna påbörja. Hon tar de sista stegen mot 
kassan, lägger varorna på bandet, tar två kas- sar och lyfter upp sin väska ur kundvagnen, 
handväskan som hon gjort själv av ett par gamla avlagda jeans. Hon tar fram plånboken, betalar, 
packar sina kassar fulla och lämnar buti- ken med en kasse i vardera handen. Mimmi stannar upp, tar 
ett bättre tag på matkassarna och hasar upp jeansväskan som ka- nat ned över armen. Fortsätter 
utmed trottoaren, bort från buti- kens värme. Matkassarna gungar i takt med att Mimmi vaggar sig 
framåt för att komma hem igen, hon känner sig sliten. I sin högra arm upplever hon hur det lättar 
då handtaget och sidan på kassen går sönder. Hon vet med sig att hon hade överlastat påsarna och nu 
ligger alla hennes varor ute på den blöta gatan med de solkigt bruna löven som fallit ned från 
träden utmed gatan. Hon huttrar till då vinden sveper in mot henne, himlen är grå och hela 
landskapet känns gråtungt och just nu väldigt ogästvänligt, allt känns tungt. Butiken som stängt, 
vad ska hon göra nu? Bilarna som kör förbi. Helt plötsligt känns det som hon ger dem alla en stor 
teaterföreställning. Hon hör hur det låter från bildäcken då de möter den våta vägbanan. Det låter 
som någon målar väggar med en färgfylld roller, tänker Mim- mi. Det luktar av förruttnelse där hon 
står, våt jord och löv som blötts upp av regnet tidigare i dag. Ändå känns luften krispigare och en 
aning friskare kommer hon på sig med att tänka innan hon slår ut med armarna i yviga rörelser, hon 
är alldeles röd i ansiktet. Hur ska hon nu få med sig varorna? Drömmen om att komma fort hem är nu 
över. I det samma rullar en bil upp bred- vid henne och den tonade rutan glider ned. Där inne i 
värmen sitter Micke från butiken, Micke som hon nästan knäckte benet på och han ler, ser faktiskt 
lite road ut.
”Man ser ju att damen behöver hjälp”, säger han, för att i nästa andetag utbringa ännu en liten vers. ”Vi måste sluta träffas så här, vem vet hur det kan gå om det blir en tredje gång.” Mimmi känner sig allt annat än road just nu. Varför är han tvungen att se henne så här?

Han sträcker ut en tygkasse till henne, innan han själv hoppar ur bilen för att hjälpa henne plocka 
upp varorna som rullat ut i gatstenen. Mimmi nyper ihop munnen och hennes förtvivlade rynkor i 
pannan börjar sakta slätas ut. Fort plockar hon upp sa- kerna, vill inte titta på honom, känner sig 
som en hopplös idiot. Blyg och klumpig, där hon sitter balanserad på huk för att plocka upp sina 
grejer. När de väl fått upp allt igen erbjuder Micke henne lift hem i sin svarta blanka BMW, men 
förlägenheten tar över- handen och Mimmi tackar nej: ”Tack, det går bra i alla fall. Har bara kvar 
att runda hörnet och gå över gatan så är jag hemma igen”, säger hon och nu ler hon ett skinande 
gigantiskt leende. Inom sig anar hon redan paniken komma, tänk om jag aldrig mer ser honom. Men i 
det samma hon tänkt tanken, sträcker Micke ut handen och viftar med en liten pappersremsa. ”Mitt 
visitkort! Ta det”, säger han. ”Ja så har du mitt nummer om du råkar i nöd igen.”
Nu börjar det smälta lite inom Mimmi, han flörtar ju med mig, tänker hon och känner rodnaden stiga. 
Snabbt tar hon hans vi- sitkort, tänker inte ens på att ge honom sitt nummer, men frågar om han 
ofta handlar i butiken.
”Det händer”, svarar han. ”Så du kan nog vara säker på att vi ses igen”, säger han leende, innan 
han lägger i ettan och far iväg. Mimmi går vaggande sista biten hem och hon ler för sig själv, 
varorna känns lättare än luft och stegen hon tar är så lätta att det känns som hon flyger fram. Väl 
hemma packar hon upp varorna, tänker på Micke och på att han var rena drömkillen. Hon doftar på 
visitkortet och anar en lätt bris av rakvatten. Det luktar gott. Hon ställer upp visitkortet i 
köksfönstret lutande mot blomkru- kan med den röda begonian. Sätter sig ned för att vila ett slag, 
innan hon sätter på kaffebryggaren för att få sig lite kaffe och ljuvlig choklad. Vilken toppendag 
det blev till sist, tänker Mimmi och tycker sig bli alldeles varm inombords, reser sig och tar tag 
i kaffebryggaren. Tömmer engångsfiltret, fyller på med nytt kaffe och häver kannan full med vatten som hon häller upp i brygga- ren, det ska bli en full kanna i dag, 

tänker Mimmi, måste orka hålla mig pigg och skriva.
När hon väl fått på kaffet, tar hon de båda rosa blocken, pen- norna, vässaren och går in i 
vardagsrummet med dem, lägger dem på plats på soffbordet för nu ska hon börja skriva på sin bok. 
Kvittar vad man tycker eller tänker om min idé, det är ju just det, tänker Mimmi, min idé! Hon 
smakar på orden, tittar ut genom fönstret som vetter mot den lilla trädgården, hennes sten- lagda 
altan. Ser skatorna som äter av brödet som hon slängde ut i förrgår, de gottar sig riktigt där ute. 
Högt säger hon: ”Hoppas ni låter er väl smaka”, så vänder hon sig om snubblar nästan på mattkanten 
innan hon tar sig vidare ut i köket för att hämta kaf- fet och chokladen som hon längtat så efter 
hela dagen. När hon väl fått kaffet och chokladen i sin hand återvänder hon till soffan, sippar på 
sitt nybryggda kaffe och skriver de första orden i sitt block. Hon rättar till sina leggings och 
drar den stora goa tröjan i svart och rosa om sig för att inte frysa. Hon tittar upp på tavlorna 
som förmedlar ett inre lugn. De är fyllda av havsmotiv, fjäll och andra natursköna bilder. Hon 
upplever en lättare saknad då hon tittar på fotografierna som är upphängda av modern och fadern på
väggens andra kortsida. På fönsterhyllan står hennes gröna glasfiskar och en stor blågrön kruka hon 
nyligen har köpt med en stor frodig grönväxt i. Fönsterlampan är tänd. Mimmi reser sig för att 
sätta på stereon, hör en massa slammer från grannen och en svag antydan till vatten som spolas 
genom rören, men det är knappt hörbart. Hon njuter av den inbjudande doften av kaffet och den runda 
smaken av mjölkchokladen som hon stoppar i sin mun innan hon reser sig upp. Det luktar Jasmin från 
doftljuset hon tänt på bordet. Hon sätter på en cd med Takida, bara svagt som bakgrundsmusik. Med 
några lätt vaggande steg är Mimmi framme vid soffan igen och landar med en lättare duns. Genom 
fönstret ser hon rakt ut på fruktträden och de blöta klädesplag- gen som hänger på torkställningen, 
i hennes tanke svär hon, borde tagit in dem innan jag gick till butiken, får ta det i morgon om de hinner torka. Hon återvänder till blocket och sitt koncen- trerade skrivande, begrundar orden 

och känner sig lite upprymd. Hon reser sig upp igen, hämtar lite böcker från hyllan, behöver läsa 
lite mera fakta om det mediala, innan hon fortsätter. Ute börjar det skymma.


VILL DU FORTSÄTTA LÄSA BOKEN ? Köp den via vår sida eller på Internetbokhandeln Bokus.se eller Adlibris.com


Av Tove Birkeland Brandt - 5 november 2013 14:25

Ännu ett möte mellan läsare och författare öga mot öga, gör författaren innerligt ödmjuk.
Kvinnan som i vanliga fall inte läser böcker på grund av sin problematik då koncentration uteblir vid större textmassor slukades helt av bokens innehåll. Mycket gripen av handlingen, rörd och med känslan att hon ville ha mera av karaktärerna. Trots att boken nu var utläst hade hon känslan av den med sig inombords och slog sig för bröstet och sa; "den var bara så Ahhhh", jättebra.

Under söndagen kontaktades författaren Tove Birkeland Brandt av ännu en läsare som sträckläst boken sedan inköpet på den Värmländska bokmässan under lördagen. Hennes kommentar var; Den var spännande, gripande och mycket läsvärd och man känner det som om man känner personerna privat. Man vill läsa mer, saknar redan nästa bok.
Mycket bra gjort! Väntar med spänning på nästa bok.

Så för er som ännu inte gett er i kast med min bok kan jag rekommendera den som årets julklappstips och ni finner den enklast ute på internetbokhandlarna bokus.se och adlibris.com för att nämna några och den finns också som e-bok. Ni kan även påverka bokhandlarnas genom att gå in och efterfråga boken så de tar in den i sitt sortiment. Nu återstår att önska er en spännande läsning!

Av Tove Birkeland Brandt - 3 november 2013 16:14

 

Ja då har man varit utställare på bokmässan och det har varit minst sagt intressant. Tal från podiet och att vara en frontfigur som talat om sin debutbok, klä av sig den privata rocken och ikläda sig den öppenhjärtliga istället för att bjuda in läsare i mitt författarliv.

Konstig känsla! Nytt!


Tankar som snurrat, hur skall man ta min bok tankar som handlar om ifall den är välkommen in i deras liv och om de kommer längta efter mera av samma sort. Gud jag hoppas att det är på det viset och jag hoppas höra av många som läser den, att det blir som ringar på vattnet, man behöver sannerligen lite skjuts i rätt riktning just nu.  Som egenutgivare drar man en kamp i motvind kan jag lova.


En del har kommit och frågat om ljudbok och jag önskar jag hade det också men ekonomin är ju ett trångmål som styr mina val. Att marknadsföra sig utan pengar är även det ett spännande kapitel. Skulle vilja ge lite inblick i bokutgivning till alla som har intresse av att öppna upp och se, visst har man hört kommentarer som att du är väl rik nu. Om de visste hur räkningarna hopar sig och man letar saker att sälja för att fortsätta med det man tror på, skulle de nog inte välja att yttra sig så.


Att vara författare och egenutgivare är ju inte någonting litet, det innebär ett mastodontarbete när man börjar med två tomma händer och en tanke som utvecklas till en färdig produkt efter långt och idogt arbete leder fram till en bok som läsaren kan hålla i sin hand. Under denna väg finns massor av hinder, man skall redigera, lektörsläsa, ändra och ändra igen. Man måste ingå avtal i de faser man inte kan en del själv som med layout och inlaga. Avtal som självklart kostar, men vad gör man inte för konsten. Bröd och vatten är okej, bara man får fortsätta, för man vet att det man gjort är bra.


Marknadsföring är ett gissel, vart vända sig? Hur och utan pengar hur når man då ut? Hur klarar man av att visa upp sig utan att ha ett stort bolag i ryggen som kan ta hand om allt som man egentligen inte vet någonting om. Man har tro på sin produkt och på sin egen förmåga, lär sig efter vägen, hoppas innerligt och nöter på. Kontaktar än den ena,  än den andra. Hårt slit, ett faktum som ingen kan mildra. Jo till viss del och på ett sätt, uppmärksamma oss och köpa böckerna. Och så har man sin egen roll, där man måste våga släppa det som varit för att träda ur sig själv som en fågel Fenix, resa sig ur askan och återfödas helt enkelt. Modig och på stadiga ben, greppa mikrofonen och ställa sig i rampljus, slänga rädslorna överbord och styra framåt mot det nya och okända. Jag har gjort det nu, jag fortsätter att göra det om och om igen så länge det någonsin behövs för att lyckas i mitt val. Jag har valt att vara författare, att gå mot strömmen och skapa någonting nytt.



Vi är det nya svenska deckarförfattarparet, tufft att säga det kanske men det är så det är och på vår världskarta finns inga misslyckanden. Vi älskar att skriva, att skapa. Det är konst, konst skapade med ord och vi är unika, ett par som skriver varsin bok, helt av varandra oberoende berättelser. Vi gör annars allt tillsammans i våra liv men skrivandet gör vi var för sig även om vi nu sitter mitt emot varandra vid samma bord och skriver är det dock inte sagt att det inte kommer en sammanslagning frampå i något gemensamt projekt. Vi har en del tankar på det. Några händelser som sammaflätats och som vi sett möjligheter i. Vi ser inga problem som skall stoppa oss, bara möjligheter och en ljusare framtid.


Författarskapet betyder allt i mitt liv, jag har lagt allt annat på hyllan för att infria ett löfte till mig själv, det är här mitt liv är,  i en berättande värld som jag bygger upp genom olika samhällsfaktorer. Röd Vinterängel föddes genom en ensam tanke som det ju alltid är, men det här var mera, det var reflektioner på händelser runt omkring oss. Allt bottnade i neddragningarna inom psykvårdens neddragningar, där man slutade vårda och lät människor gå ensamma i samhället tills de nådde en punkt där det slog över psykiskt, där våldet tog över och förbrukade dem. Precis som på det sätt vi läst om att det skedde under helgen som gått, där en kvinna och en ung kille fick sätta livet till. Jag tog många sådana här händelser och band dem samman i mitt inre för att skapa en ny karaktär, ett monster som styr bokens händelser och vars tankar och handlingar jag låter läsaren ta del av. Hans inre blottas och skräcken hos offren är något jag låter läsaren nosa på, dofter från ögonblickshändelser, skräckfyllda ögonblick, varvas med kärlek, ömsinthet och sex i en härlig mix och mitt i allt det här finns Mimmi.


Mimmi ett medium från Munkfors som är mina böckers huvudkaraktär, hon tar er framåt genom sina syner och visioner och samarbetar med mordenheten i Göteborg för att fånga de monster som styr i världen, ödelägger och skadar. Med hjälp av hennes genomgoda sinne fångar vi upp den andra sidan, tankarna som rör sig inom henne, all den hjälp hon får och alla de drabbade som vänder sig till henne för att be om hjälp hoppas jag fånga läsarens egna känslor.


Så nu sitter jag här drömmer mig vidare, skapar nya inre ögonblick med Mimmi, ögonblick som jag kommer att dela med er alla inom sinom tid och allt jag kan göra i detta NU är att be er köpa boken och läsa den, eller ge den i present till någon. Röd Vinterängel passar ju dessutom alldeles perfekt som fars dags present och om ni går vidare ut på någon av Internetbokhandlarna kan ni beställa den och hinna få dem hemlevrerad i tid för denna högtidsdag.

Tidigare månad - Senare månad

Röd Vinterängel och Ankharen

Rösta på bloggen

Presentation


Tove Birkeland Brandt
född: 1964
Författare och egenutgivare, har under 2013 debuterat med boken "Röd Vinterängel"
Ni kommer även få ta del av makens debut "Ankharen" som även den getts ut under 2013

Bloggportalen

1000länkar.com - gratis länkkatalog Lanksida.se Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards